Älgjakten

Ej heller med avseende på älgjakten får samerna själva bestämma. Det gör i stället länsstyrelsen. Det har då sett ut än si än så och det har även gällt vad rör länsrättens avgöranden i de fall en sameby klagat med yrkande om större tilldelning. Det hasardartade kan åskådliggöras med avseende på Talma samebys tilldelning för 1998-2002.

Av länsstyrelsens i Norrbottens län beslut framgår att Talma sameby allt eftersom tilldelats fler älgar men spännvidden mellan i synnerhet innehållet i länsrättens olika avgöranden väcker naturligtvis frågan vad som från och till egentligen varit avgörande. I procenttal räknat har tilldelningen nämligen blivit denna och då med talet för länsstyrelsen först: 6,5 / 50 (1998), 12,5 / 12,5 (1999), 18,6 / 18,6 (2000), 22,8 / 50 (2001) och 30,6 / 30,6 (2002). Utgångspunkten är den att de faktiska förhållandena varit desamma under åren och redan utifrån länsstyrelsens beslut för 2002 borde väl rimligen tilldelningen för samebyn ha blivit åtminstone lika stor för de tidigare åren.

Länsstyrelsens beslut har varit omotiverade. För länsrätten har enligt lag däremot gällt att dess avgöranden skall motiveras. Detta till trots gjordes så inte med avseende på avgörandet för 1999 och avgörandet passerade sedan utan anmärkning genom kammarrätten i Sundsvall och regeringsrätten. Vilka bakomliggande incitament som fanns för det framgår inte.

Det kan för övrigt nämnas att länsrättens yrkesdomare vad rör tilldelningen för 1999 skrev sig skiljaktig i en elva sidor lång motivering inbegripande såväl konstitutionell rätt som Europakonventionen och att detta utmynnade i att samebyn skulle tilldelas 31 älgar mot av länsstyrelsen bestämda fem eller procentuellt 77,5 mot 12,5.

En särskild fråga som kan ställas redan med avseende på älgtilldelningen för 1999 är vidare vilken grunden kan ha varit till att länsstyrelsen för de olika distrikten tilldelat sig själv en procentuell andel av älgarna med 33,8 för Jokkmokk I, med 37,2 för Gällivare I och med 41,2 för Kiruna I.

Med det kommer vi in på en delikat fråga och det är den om tjänstemännens på länsstyrelsen egen jakt. När jag långt tillbaka satte denna i fråga kom jag att bemötas med ett ramaskri från dem som jag talade med. Det har gällt en helig ko som inte får beröras och svaret på min följdfråga om löneförmånen i så fall inte borde tas upp till beskattning har besannat detta.

Det visade sig också att landshövdingen Björn Rosengren ville komma åt problemet men att detta inte föll i god jordmån. Han blev ej heller långvarig på sin post.