Ett annat försök att komma undan
Denna gång rörde det sig om en konvention mellan Norge och Sverige och i vilken del Sverige genom tidigare konventioner avhänt svenska samer stora delar vad rör deras civilrätt inom Norge. Frågan var om det fanns förutsättningar för en fortsättning på den inslagna vägen och i botten finns då den så kallade lappkodicillen från 1741. Genom tidigare konventioner sattes den på undantag.
Sedan några år tillbaka finns emellertid inte någon konvention och med det följer att lappkodicillen utgör rättesnöret. Den norska staten har emellertid funnit sig kunna överse med detta förhållande och har ensidigt skapat en egen lagstiftning som gör lappkodicillen verkningslös. Ett försök att komma till rätta med det konventionslösa tillståndet utmärker förslaget i departementsstencilen 2010 nr 22. Men kan föreslagen konvention anses laglig? I den frågan yttrade sig advokatsamfundet genom ett remissvar den 3 september 2010:
Samma dag som samfundet lämnade sitt svar författade jag själv en kortfattad kommentar:
Ett förtydligande kan möjligen behövas med avseende på detta med en tänkt svensk ockupation av Norge. En sådan utgör visserligen en krigshandling men de svenska samernas äganderätt lämnas i sig opåverkad av ockupationen. Angriper svenska staten även denna utgör det ett folkrättsligt brott likvärdigt med de israeliska bosättningarna på ockuperat område. I den delen har emellertid svenska staten i hägnet av Europeiska unionen agerat i syfte att mota den israeliska staten. Det väcker naturligtvis frågan varför svenska staten finner det mer angeläget att värna om palestinier än om svenska samer. Vi skall väl ej heller inbilla oss annat än att den svenska staten vill mörka i den folkrättsliga frågan.
Utöver detta bör här också medtas svenska turistföreningens den 22 september 2010 dagtecknade remissvar: