Kostnadsersättning i skattemål mm
Om täckning av processkostnader inte ges enskild enligt rättshjälpslagen kan ersättning i vissa fall utgå enligt en särskild lag som avser ärenden och mål om skatt, tullar och avgifter. En av förutsättningarna för att ersättning skall kunna tillerkännas någon är att kostnaderna gällt ”ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt”. Dessutom erfordras att den enskilde helt eller delvis vunnit bifall till sina yrkanden, att det gällt en fråga som varit av betydelse för rättstillämpningen eller att det finns synnerliga skäl för ersättning.
För att börja i slutet utgör begreppet ”synnerliga skäl” något närmast aldrig förekommande i rättsliga sammanhang. Tillämpningsområdet kan därför i stort sett sägas vara inskränkt till frågan om det rör sig om något som påverkar rättstillämpningen för framtiden eller om den enskilde helt eller delvis vunnit det han kämpat för.
När lagen skulle till att introduceras för ett antal år sedan väckte förslaget en hel del erinringar i länsrätten i Norrbottens län. I betydande grad frånfölls förslaget i slutändan men inte med avseende på frågan om ersättning skulle utgå till följd av utgången i den skattefråga som var på tapeten. I denna del kan ur rättens remissyttrande den 29 september 1986 följande saxas:
Motsvarande kritik anförde länsrätten vidare i ett remissyttrande den 18 oktober 1993 vad gällde ett likartat förslag. Angelägenheten av att ersättning tillerkänns främst med avseende på utredningen i sak- och inte rättsfrågor framsköts vidare i ett rättens remissyttrande den 4 december 1995.
Det blev emellertid som det blev. Slumpen av hur det kan komma att gestaltas i rättsfrågan blir således i första hand avgörande men med det skapas ju inte något slag av rättssäkerhet för den enskilde med avseende på handläggningen och det kanske ej heller varit meningen. Kritiken mot tidigare förslag och nu gällande författningstext har fortfarande bärkraft.